Höst

Nu är det höst... Och länge sen sist, men det är bara att leva med. Är nog ingen annan än Karin som tittar här ändå så. (o:
Livet går framåt så fort. Jag hinner inte riktigt med känns det som. Jag hinner inte stanna till och tänka efter, jag hinner inte känna efter och jag hinner inte veta vad jag vill!! Och jag vet verkligen INTE vad jag vill!! Med nått. Med livet, med mig, med nått. Jag hatar det här!! Jag hinner inte ens må bra av de saker jag vet att jag mår bra av! Jag hinner bara känna mig stressad, må dåligt och verkligen känna att jag försummar mig själv, mina vänner och mitt liv. Och jag vill inte vara så. Just nu trivs jag inte med mig själv. Eller livet. Eller vart jag är. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det!!!
För egentligen borde jag trivas. Jag trivs med jobbet (äntligen), jag har en bra lägenhet som kommer bli jättefin när jag hunnit måla om, jag har en massa bra vänner som jag tycker om och älskar. Och en toppenfamilj. Men jag hinner inte och orkar inte umgås med nån. Jag vet inte vad det är.
Jag ska försöka att bara softa hela veckan den här veckan. "Bara" jobba åtta timmar om dagen och sen bara träna och inte göra nått annat på kvällstid. Och se om lite ork kommer tillbaka. För jag orkar inte med att ha det så här.
Tur ändå att det är höst. Jag tycker ju faktiskt om hösten. Jag får inte sånna höstdepressioner och sånt, jag tycker om regn och blåst och kyla. Det brukar blåsa rent bra i min värld. Jag hoppas det funkar bra i år med! Och att höststormarna kommer snart!