lördag 11 februari 2012
Order
Nu har jag fått order av Emelie att skriva lite så då får jag väl försöka med det... (o:
Var på stan idag och åt lunch med två tjejkompisar och jobbade på det som min prat-Benny och jag pratade om i onsdags. Att försöka att inte känna mig ensam fast jag är med folk. Försöka tänka på och vara här i nuet och inte flyta bort i tankarna, men det är svårt!! Jag kommer få jobba mycket med det.
En av tjejerna jag träffade är lite svårt för mig att umgås med. Inte för att hon är dum eller elak eller nånting sånt. Det är bara det att jag känner mig så djävla värdelös när jag umgås med henne. Hon är lite "ny" i vårat gäng. Egentligen lillasyster till en av grabbarna. Men hon är alltid så glad, positiv och alla till lags. Tränar massor, är väldigt söt och toksmart. Och det får mig att känna mig urdålig. Och sen hon kom in i gänget så känns det lite som att hon har tagit över min plats. Så jag får inte rum längre. Men det är ju inte alls hennes fel. Men många av mina tjejkompisar som jag tyvärr inte träffar så ofta nu verkar umgås massor med henne. Och det är ju bra om dom har roligt! Men jag känner mig så otroligt utanför. Och det är inte vad jag behöver just nu.
Känns lite som att jag mår sämre igen. Jag vill lixom bara ge upp och åka nån annan stans. Men blir nått verkligen bättre då? Blir det bättre av att försöka börja om nån annan stans??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha, jag lyckades! :) Ja, sådär har jag också känt när kompisar varit glada å inte jag. I högstadiet hängde jag med två tjejer som jag inte kunde fortsätta umgås så mycket med i gymnasiet. Det var bara för att jag kände att mitt liv i jämförelse med deras var så misslyckat. När jag satt med dem och de pratade så var det som att jag inte fanns. De berättade om massor med roligheter som hänt och jag hade inget att tillföra konversationen. Kände att jag alltid var hon som kom med "bad news". Så vi gled ifrån varandra ett tag. Frågan är om vi någonsin glidit tillbaka. Kanske på ett annat sätt. Ibland tror jag att man kan ta en paus från vänner. I Carolina Gynnings bok "Ego Woman" står det något om att våga släppa människor i ens liv. Att ibland har man saker att ge varandra och ibland har man inte mer att ge. Att lära sig meningen av en relation och kunna gå vidare. Jag är väldigt olik henne på många sätt men där har hon väldigt rätt. Gå vidare kan för vissa (oss kanske?!)låta som att man är dömd att stanna i ensamhet. Jag brukar alltid associera "gå vidare" negativt, kanske för att jag har svårt att släppa människor pga. rädsla för ogemenskap. Tycker alltid att det hjälper att känna någon i ett gäng om man vill komma in. Visste jag inte bättre skulle jag säga åt dig att flytta hit. Men Umeå är iaf för mig depressionens stad :P Vet inte om lösningen är att fly? Kanske prova något nytt som du aldrig gjort? Eller åka någonstans dit det är varmt för i det här landet är det inte undra på att man blir ledsen och deppig. Du kanske behöver en kort flykt från vardagen för att orka leva i den sen?
Angående mina vänner har jag bara accepterat att jag är tjejen som kommer med "bad news". Lite drama i deras perfekta liv ;) Å har man inget drama får man väl berätta om sin låtsasvärld :P
Haha, nu blev nog kommentaren längre än inlägget :P KRAM! Du är inte ensam <3
Jag tycker att du som ändå inte trivs i Umeå kan ta och flytta ner hit istället! (o;
Sara, jag tycker att du ska komma och leka med oss i garaget nån gång! Kram!
Skicka en kommentar