torsdag 8 mars 2012

hopp


För mitt hopp är en skadeskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar.


Och jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent.


.

2 kommentarer:

Karin sa...

Den är så fin, den sången!

Emelie sa...

Näe Sara. Det är aldrig för sent!